Stockholms byggande står i ett spänningsfält mellan höga ambitioner och en kärv verklighet. Vid föreningsmötet den 22 april – kallat Vårsalong 2026 för att spegla samtid och olika perspektiv – möttes stad, byggaktörer och arkitekter för att ge sin bild av läget och vart utvecklingen är på väg.
Ett mål som sätter riktning
Stockholms stads bostadsbyggande har länge styrts av målet om 140 000 nya bostäder.
– Det har påbörjats 80 000 bostäder sedan 2010. Det är rätt mycket – ett Uppsala inom kommunens gränser, konstaterade stadsutvecklingsstrateg Oscar Lavelid.
Samtidigt pekade han på en tydlig obalans i vad som byggs. De senaste åren har omkring 65 procent av de färdigställda bostäderna varit tvåor eller mindre. Oscar betonade att om vi bygger för smått riskerar barnfamiljer att inte få plats och att trångboddheten ökar.
– Vårt volymmål för byggandet har varit bra. Det sätter en riktning, men nu behöver vi fundera på vad nästa mål ska vara och vad det faktiskt ska styra.
Stadsutveckling – på riktigt
Från utvecklarperspektivet betonade Atrium Ljungbergs vd Annica Ånäs vikten av helhetsgrepp.
– Jag tycker inte man kan kalla sig stadsutvecklare om man bygger ett enskilt hus.
Hon beskrev hur långsiktighet, blandade funktioner och levande bottenvåningar skapar attraktiva miljöer och platser där människor både vill vara och återvända till, och lyfte bolagets arbete med Human City Index. Indexet bygger på KPI:er kopplade till bland annat trygghet, gröna miljöer, mötesplatser och medborgardialog.
– Det är viktigt för oss att bygga staden så att människor älskar att komma dit.
Allmännyttan i en tuffare tid
Familjebostäders vd Chris Österlund beskrev en bostadsmarknad där kalkylerna blivit allt svårare att få ihop, men också där efterfrågan förändrats.
– Efterfrågan på små, dyra hyresrätter är ganska mättad.
Samtidigt är större lägenheter svåra att efterfråga för många, eftersom hyrorna blir för höga. I det sammanhanget lyfte hon Stockholmshusen som en del av lösningen:
– Stockholmshusen är en möjlighet att producera bostäder som fler har råd med, på kortare tid.
Genom standardisering och kortare processer kan kostnader – och därmed hyror – pressas. Hon betonade också vikten av att hålla i byggandet, även i svagare tider, för att inte tappa kompetens i organisationen och stå redo när marknaden vänder.
Arkitekturens ansvar – och möjligheter
Arkitekterna Bolle Tham och Martin Videgård riktade blicken mot kvalitet och kultur, med exempel på projekt med hög arkitektonisk ambition, men också en frustration över mediokra resultat.
De betonade att de inte bygger för sig själva, utan för dem som ska ta över det som byggs. De efterlyste också bättre processer, tydligare roller och ett starkare fokus på byggnadskultur.
– Vi har alla möjligheter att göra fantastisk arkitektur, och kan göra det mycket bättre.
Text och foto: Sofia Jonsson