Den 1 september började arkivarien och arkivpedagogen Hampus Busk sina forskarstudier i historia vid Södertörns högskola. I centrum står Stockholms Byggnadsförening som kunskapsmiljö – dess bibliotek, arkiv, tidskrift och nätverk – och föreningens relation till den framväxande högre byggnadsutbildningen i Stockholm. Under fyra år ska han undersöka hur föreningen bidrog till att samla och sprida den byggnadstekniska och arkitektoniska kunskap som behövdes när Stockholm gick in i en ny tid.
När Stockholms Byggnadsförening bildades 1848 var Sverige på väg in i ett samhälle som såg annorlunda ut än det tidigare. Skråväsendet avskaffades, industrialiseringen tog fart och nya tekniker förändrade förutsättningarna för byggandet. Stockholm växte och skulle byggas ut. Men var skulle kunskapen om den nya tidens byggande komma ifrån?
– Det var ett enormt teknikskifte, men också ett skifte i hur man organiserade och genomförde byggandet av hus och stora projekt. Det fanns väldigt få sätt att få tillgång till och sprida den nya tekniska kunskapen inom byggnadsfacket, säger Hampus Busk.
Det var i denna brytningstid som Byggnadsföreningen växte fram.
Ett bibliotek för den nya tiden
Ett av föreningens viktigaste redskap för att sprida kunskap blev biblioteket. Föreningen köpte gemensamt in böcker och tidskrifter som enskilda medlemmar annars hade svårt att få tillgång till. Det handlade inte bara om teknisk litteratur utan också om mönsterböcker och internationella publikationer som gav arkitekter och andra yrkesverksamma nya visuella förebilder.
Det är svårt för oss idag att förstå hur bildfattig världen var under 1800-talet. För en arkitekt eller byggmästare i Stockholm kunde en utländsk tidskrift med bilder av de senaste byggnaderna vara en ovärderlig källa till kunskap och inspiration. För fyra av de tyska byggnadstidskrifterna i föreningens bibliotek har Hampus gjort en överslagsberäkning av kostnaden för en årsprenumeration. Omräknat till dagens prisnivå motsvarade en sådan prenumeration omkring 30 000–40 000 kronor.
– För många enskilda yrkesutövare var det en mycket stor kostnad. Men föreningen kunde köpa in böcker och tidskrifter, och på så sätt göra kunskapen tillgänglig för sina medlemmar.
Böcker som användes
Biblioteket var ett bibliotek utan väggar. Den tidige bibliotekarien kunde komma till föreningens möten med en eller flera koffertar fulla av böcker. Där kunde medlemmarna låna med sig den litteratur de behövde.
Och böckerna användes verkligen. En av favoriterna i samlingen är Suecia Antiqua et Hodierna, ett 1600- och 1700-talsverk med bilder av svenska slott, städer och miljöer. Den användes så flitigt att den fick restaureras flera gånger. Till slut behövde bilderna på de enskilda sidorna skäras ut och monteras på nytt papper för att boken inte skulle falla sönder.
– Det säger ju något om hur mycket medlemmarna faktiskt använde böckerna.
Även föreningens möten fyllde en viktig funktion. Här kunde medlemmarna lyssna på föredrag och möta internationella specialister. Hampus har bland annat hittat exempel på experter från flera länder, däribland England, som föreläste för föreningen. Ett av ämnena var gjutjärn – ett sätt att fånga upp den tekniska utvecklingen ute i Europa.
Föreningen och den högre byggnadsutbildningen
Föreningen blev på så sätt en av flera kunskapsmiljöer i en tid när den tekniska utbildningen omvandlades och fick nya former. Under senare delen av 1800-talet växte den högre tekniska utbildningen fram i Stockholm. Flera personer som var aktiva i Byggnadsföreningen var också verksamma som lärare och professorer inom den framväxande tekniska utbildningen.
– Jag är väldigt nyfiken på hur den kunskap som spreds informellt genom Byggnadsföreningen fördes vidare in i KTH:s utbildningar.
Det är en av frågorna han nu ska undersöka. Hur användes biblioteket? Hur spreds kunskapen mellan medlemmarna? Hur fördes den vidare in i den utbildning som skulle forma framtidens arkitekter och ingenjörer?
Kunskapen som byggde Stockholm
Stadsarkivet har Stockholms långa serie med bygglovsritningar från 1713 och framåt; ritningarna till och med 1978 är upptagna i Unescos världsminnesregister. Byggnadsföreningens arkiv förvaras hos föreningen och innehåller bland annat matriklar över medlemmarna. Det historiska biblioteket är deponerat hos Stadsarkivet på Liljeholmskajen och visar vilken kunskap föreningen samlade på sig.
Tillsammans gör materialet det möjligt att undersöka hur föreningens kunskapsutbyte kan ha satt spår i det Stockholm som faktiskt byggdes.
Kan föreningens kunskapsutbyte och bibliotek rent av ha påverkat hur Stockholm kom att se ut?
– Det är en av frågorna jag vill undersöka. Föreningen gav medlemmarna tillgång till ett omfattande visuellt referensmaterial. Nu vill jag ta reda på om böckerna, bilderna och idéerna också går att spåra i den byggda staden.
Om fyra år hoppas Hampus veta betydligt mer om hur det gick till. Med Byggnadsföreningens bibliotek och arkiv som utgångspunkt ska han följa böckerna, människorna och idéerna som kan ha bidragit till att forma det moderna byggandet.
Text: Sofia Jonsson
Foto: Nathaniel Contardo Stockholms stadsarkiv