Vad får en plats att leva? Det handlar om mer än arkitektur och byggnader. Aktiviteter, mänskliga möten och modet att pröva nya idéer är minst lika viktiga. På föreningsmötet den 7 oktober gav fem inbjudna talare olika perspektiv på placemaking – hur platser kan utvecklas med människors behov i centrum.
En plats kan vara vackert gestaltad och ändå stå tom. En annan kan bli en självklar mötesplats tack vare några sittplatser, en verksamhet eller en aktivitet som får människor att stanna till. Vad är det som gör skillnaden?
Placemaking handlar om att sätta människors behov och upplevelser i centrum för stadsutvecklingen. Under föreningsmötet presenterade fem talare sina perspektiv på hur platser kan utvecklas, aktiveras och få en identitet.
Mustafa Sherif: Börja med människorna
Mustafa Sherif från AFRY inledde med placemakingens historia och internationella förebilder. Han beskrev hur intresset växte fram ur en kritik mot städer där trafik, motorvägar och byggnader fått större utrymme än människorna som ska använda dem.
En viktig utgångspunkt är att observera hur människor faktiskt rör sig och beter sig på en plats. Vad får dem att stanna? Vad saknas? Och hur kan miljön uppmuntra fler att använda platsen?
Sherif lyfte tre dimensioner av placemaking: den fysiska miljön, aktiviteterna och livet mellan husen samt förvaltningen och ansvaret för att platsen fortsätter att fungera. Det räcker alltså inte att bygga en fin miljö eller arrangera ett lyckat evenemang. Någon måste också ta hand om platsen och skapa förutsättningar för ett fortsatt liv.
Hans ledord var quick, light and cheap: snabbt, enkelt och billigt. I stället för att börja med stora och kostsamma ombyggnader kan man testa idéer i mindre skala, utvärdera resultatet och utveckla det som fungerar. Tillfälliga sittplatser, aktiviteter eller förändringar i gaturummet kan ge värdefulla insikter innan permanenta beslut fattas.
Maria Hammarsten: Lyssna till dem som redan är där
När Maria Hammarsten från Atrium Ljungberg berättade om Slakthusområdet handlade det om att utveckla en ny stadsdel utan att förlora det som redan gör platsen speciell.
Människor och verksamheter som redan finns där är viktiga för att fånga upp idéer, se möjligheter och bidra till att nya initiativ växer fram. Fastighetsägarens roll är att lyssna, vara närvarande och ge utrymme åt idéer som ännu inte hittat sin form. Som långsiktig fastighetsägare behöver företaget också se bortom själva bygginvesteringen och värna det liv som ska finnas där när byggandet är klart.
En besökare som först kommer dit för en utställning eller ett evenemang kan så småningom bli boende i området och en del av stadsdelens fortsatta utveckling. Utmaningen är att lämna utrymme för sådant som ännu inte går att förutse.
Natalie Aranda: Testa och justera
För Natalie Aranda på AMF Fastigheter är målet att Marievik ska bli en plats som människor inte bara arbetar i, utan också väljer att besöka, stanna på och återvända till.
I Marievik innebär det bland annat att skapa möjligheter till bad vid kajen, ge konsten utrymme och utveckla platser där människor kan mötas både inom- och utomhus. En musikscen och ett hotell med
bland annat pool, takterrass, mat och kultur är exempel på hur området ska få ett innehåll som sträcker sig bortom kontorslivet.
Genom att testa och justera tillfälliga lösningar får man långsiktiga insikter om platsen och vad som är värt att bygga vidare på. På så sätt kan erfarenheterna från dagens aktiviteter påverka hur morgondagens Marievik utformas.
Ola Kolmert: En stadsdel skapas tillsammans
Ola Kolmert från Niam berättade om utvecklingen av Stockholms hamnkvarter, en del av Norra Djurgårdsstaden där tidigare hamn- och industriområden successivt ska bli en del av staden.
En av de stora kvaliteterna är just närheten till vattnet. Efter att hamnverksamheten länge präglat området ska strandkanten bli mer tillgänglig för stockholmarna. Men för att människor ska hitta dit krävs också verksamheter och anledningar att besöka platsen.
Kolmert betonade att utvecklingen inte är ett enmansprojekt. Fastighetsägare, kommunen och andra aktörer behöver arbeta tillsammans. Kultur och kreativa verksamheter spelar en viktig roll. Banankompaniet, konst och evenemang är exempel på innehåll som kan locka människor av andra skäl än arbete eller bostäder. På så sätt kan en relation till området byggas redan innan hela stadsdelen är färdig.
Gunilla Glantz: Små förändringar kan göra stor skillnad
Gunilla Glantz, chef för trafikkontoret i Stockholms stad, gav en bred bild av hur stadens offentliga rum har förändrats. Hon pekade bland annat på att cykeltrafiken till och från innerstaden har ökat kraftigt under de senaste decennierna, samtidigt som biltrafiken har minskat. Antalet uteserveringar har också vuxit från ett trettiotal på 1990-talet till omkring 3 000 i dag.
Den utvecklingen har skapat nya möjligheter att använda gator, kajer och torg på andra sätt. Sommargågator, mikroparker, kajstråk och badplatser är exempel på hur ytor kan få nya funktioner och bli mer tillgängliga för människor.
Ett viktigt verktyg är att testa sig fram. Genom att börja enkelt och följa hur en plats används går det att se vad som fungerar innan större investeringar görs. Samtidigt behöver lösningarna anpassas efter platsens förutsättningar och de människor som ska använda den.
Text och foto: Sofia Jonsson