Referat januarimötet
23 februari, 2015
Nya lösningar behövs för Stockholms tillväxt.
Nya lösningar behövs för Stockholms tillväxt
Stockholm saknar bostäder, trångboddheten blir allt mer påtaglig och segregationen ökar. Orsaken är den kraftiga en inflyttningen som är lika stor som på 1960-talet. Dessutom är de nyinflyttade, oftast i åldrarna 19-33 år, resurssvaga grupper medan bostadsbyggandet drivs av de resursstarka.
Det var en dyster bild tekn dr Björn Hasselgren, KTH, målade upp vid Byggnadsföreningens möte i januari. Tillväxten i Stockholm har skett med stordrift. Detta har skapat stora kommuner som tappat fotfästet och där småskaligheten glömts bort.
– Detta är fel väg att gå. Därför är Stockholmsregionen i skriande behov av nya lösningar om vi ska komma tillrätta med problemen, sa han. Vi behöver nya former för att anpassa bostadsmarknaden och infrastrukturen till den rådande situationen. De modeller vi har är föråldrade och passar inte en storstadsregion som Stockholm. Det krävs en ny samverkansmodell, sa han.
Ständiga förhandlingarna mellan stat och regioner fungerar inte längre eftersom förutsättningarna har förändrats radikalt under senare år. Björn Hasselgren skissade på olika alternativa modeller till exempel den offentliga-regionala modellen, den kommunbaserade offentliga modellen och den globala effektivitetsmodellen. Men det finns inga enkla lösningar. Utnyttja därför det bästa hos varje aktör. Ytterligare en idé är att instifta en permanent förhandlingsdelegation med uppdrag att förhandla om transporter, bostäder och lokalisering.
Björn Hasselgren har tillsammans med Lennart Weiss, Göran Långsved och Tore Englén skrivit en rapport om Stockholmsregionens utmaningar på uppdrag av Stockholms Handelskammare och byggbolaget Veidekke. Rapporten presenterades under kvällen och de fyra författarna har tittat på bostadsbyggandet och om det är anpassat till de som flyttar hit.
De har även tittat på infrastrukturen och säger att infrastrukturen kräver ett långsiktigt tänkande. Här är Stockholmsregionen missgynnad och får färre statliga investeringar sett till BNP än andra regioner.
– För att få snurr på infrastrukturen måste man se över finansieringsmodeller, titta på markvärdeseffekter och kanske genomföra projekt som är helt avgiftsfinansierade, sa Björn Hasselgren.
Han frågade sig hur ett framtida samhälle ska byggas. Det får inte bli för teknokratiskt och inte för storsakligt.
– Värna om det lilla, det lokala, var hans råd.
Kanske Sundbyberg med sina 65 000 invånare har utvecklat den rätta tillväxtmodellen. Staden har lyckats kombinera hög tillväxt med närhet till invånare och näringsliv. Staden har styrts av socialdemokraterna sedan 1927 och har under åren haft en jämn balans i tillväxten och fått de 65 000 invånarna att förstå värdet av att växa.
– Vi har kanske två överklaganden på 50 detaljplaner. Det är lite i förhållande till andra kommuner och visar att vi har förmågan att förklara för invånarna varför staden behöver växa, sa kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg Jonas Nygren, och berättade stolt att Sundbyberg blev förra året utsedd till Årets tillväxtkommun för dess sätt att kombinera hög tillväxt med närhet till medborgarna och näringsliv.
Sundbyberg har lägsta andelen bilar i förhållande till folkmängden, vilket troligen beror på att staden har en bra kollektivtrafik med T-bana, pendeltåg och bussar.
– Vi kan aldrig bygga bort biltrafiken. Men vi kan ändra bilisternas rörelsemönster, göra kollektivtrafiken effektivare och se över finansieringsmodellerna för att minska bilåkandet. Att de flesta använder bilen för att komma till och från arbetet är inte det stora problemet. Det är att föräldrarna skjutsar sina barn till och från olika fritidsaktiviter. Det är något vi måste tänka på när serbvice och kommunikationer planeras i nya bostadsområden, sa Jonas Nygren.
Redan på 1960-talet sa man att Sundbyberg var färdigbyggt. Inget kunde vara mer felaktigt. Inom ett par år kommer Sundbyberg att ha vuxit sju procent. Staden blir aldrig färdigbyggd, spådde Jonas Nygren.
Text Margareta Redlund Laninge