Referat oktobermötet

Kulturellt hållbart

Återbruk och återanvändning bättre än rivning

Stockholm står inför en gigantisk utmaning. Inte nog med att 140 000 lägenheter ska byggas fram till 2030. De nya områdena ska dessutom vara både kulturellt och socialt hållbara. Det går inte att bara riva det gamla, bygga nytt eller förtäta. Stor omtanke behövs för att skapa goda miljöer.

Martin Rörby skrädde inte orden när han vid Stockholms Byggnadsförenings oktobermöte talade om vikten av att bevara ett områdes historia när ny bebyggelse uppförs. Det är en jätteutmaning att ta hänsyn till olika intressen i den framtida stadsplaneringen.

Han var tidigare Skönhetsrådets sekreterare och är idag verksamhetschef för organisationen Birthe & Per Arwidssons stiftelse, som vill stärka samverkan mellan konstnärlig gestaltning, arkitektur, stadsbyggnad och humaniora.

Han framförde tanken om matchmaking, dvs matcha befintliga byggnader med kommersiellt nya.

– Undersök om ett befintligt hus kan återanvändas i stället för att rivas. Återbruk och återanvändning kan i många fall ge ekonomiska vinster. Vi måste ta hand om ett kvarters ursprungliga struktur. Många fastighetsägare ser inte värdet i ett gammalt hus kanske på grund av okunskap, sa han.

Han redogjorde för ett antal nybyggda områden i och utanför Stockholm. Planerna på Sturegallerians omgörning fick honom att rysa, medan Norra Djurgårdsstaden fick beröm.

– Här har man på ett bra sätt tagit fasta på den historiska platsen och utnyttjat den vid planeringen av nya bostäder. Området skulle dock må bra av att få ett höghus. En hög byggnad skulle bli en bra kompis till Bobergs gasklocka, sa Martin Rörby.

Han gav beröm åt Skogskyrkogårdens krematorium, nyuppförda Arkitekturskolan vid KTH, som är det bästa som setts på länge, och Annedal med sin karaktärsbärande arkitektur.

Däremot fann inte Svea Fanfar hans gillande. Inte heller Hagastaden, som mått bra av att åtminstone ett av stationshusen hade blivit kvar.

Som ett föredöme nämnde han Reimersholme, som bebyggdes med 400 bostäder på 1940-talet, och där man vid planeringen tog fasta på den befintliga topografin och miljön med dess byggnader och parker.

Stockholms stad jobbar mycket ambitiöst med att ta tillvara de kulturvärden som finns i den kommunala planeringen. I juridisk mening är begreppet kulturvärde en sammanfattande benämning för vad som är värdefullt ur kulturhistoriskt, estetiskt och socialt hänseende i den fysiska miljön.

Åsa Dahlin är arkitekt och tekn dr. Hon arbetar vid Stadbyggnadskontoret med sociala och kulturella hållbarhetsfrågor i översiktsplaneringen och med kulturarvsfrågor i planärenden.

– Stockholm är en av Europas snabbast växande storstadsregioner. Detta kräver stor medvetenhet om stadens natur- och kulturvärden. Det innebär mängder av svåra avvägningar mellan olika intressen i stadsplaneringen, sa hon. Visionen för 2040 är att Stockholm ska vara en levande stad, där alla kan bo utan fysiska och sociala barriärer.

Hon redogjorde för de strategiska dokument Stadsbyggnadskontoret tagit fram för Stockholms fortsatta utveckling. Sådana dokument är till exempel en uppdaterad översiktsplan där frågor som arkitektur, kulturmiljö och kulturliv särskilt lyfts fram, revidering av Stockholms byggnadsordning samt den Gröna promenadstaden. Dessutom pågår arbetet med att fördjupa översiktsplanen avseende kulturvärden i områden med riksintresse.

Kvällens sista talare var Mats Andersson, VD för fjärde AP-fonden. Han talade om hur en pensionsjätte, som förvaltar 310 miljarder kronor, kan väva in hållbarhetsfrågor i sin verksamhet. Han framhöll att långsiktiga placeringar, trasparens och affärsmässighet är viktiga faktorer.

– Det är lönsamt med företag som satsar på hållbarhet och miljö Man behöver inte ställa avkastningen mot det, sa han.

Text

Margareta Redlund Laninge