Slutsats: ”Sakliga skäl saknas”

20 september, 2019

Föreningsmötet den 11 september gästades av en professor, tre riksdagsledamöter och en stockholmspolitiker samt en koncernchef. Ämnet för kvällen var amorteringskraven och januariavtalet.

Lars E.O. Svensson, professor i nationalekonomi, har utvärderat amorteringskraven. Han sammanfattar med att de införts på felaktiga grunder och ger negativa välfärdseffekter.

Felaktiga grunder

Finansinspektionen (FI) införde amorteringskrav den 1 juni 2016 och skärpte kraven ytterligare den 1 mars 2018. FI:s skäl för det skärpta kravet handlade inte om oro för hushållens förmåga att betala eventuellt stigande räntor eller hantera ett fall i bostadspriserna. Istället såg FI att det fanns en ”förhöjd makroekonomisk risk” och stödde sin argumentation på utländska erfarenheter där högt skuldsatta hushåll drog ner sin konsumtion under krisen 2008–2009.

- Det är ett falskt antagande som motsägs av forskning. Konsumtionsfallet orsakades helt och hållet av bolånefinansierad överkonsumtion, inte av skuldsättning, fastslog Lars E.O. Svensson.

Han fortsatte med att visa att i Sverige finns inga tecken på att bolån används till överkonsumtion, utan här används tilläggslån till att exempelvis renovera, köpa sommarbostad eller hjälpa familjemedlemmar att köpa bostad. Det finns med andra ord ingen förhöjd makroekonomisk risk och grunden för att införa amorteringskraven saknar sakliga skäl i Sverige.

Negativa välfärds- och fördelningseffekter

Lars E.O. Svensson visade att boendebetalningen per månad för en genomsnittlig etta i Stockholm skiljer sig stort med eller utan amorteringskraven, 12 600 kr jämfört med 6 900 kr. Med kraven blir det väsentligt färre som kan få lån och komma in på den ägda bostadsmarknaden. De med föräldrar som kan hjälpa till med insats och lån eller har eget kapital gynnas i förhållande till de som inte har hög inkomst eller förmögenhet.

- 60 procent av unga förstagångsköpare utestängs från Stockholmsettan av amorteringskraven. De som kommer in på bostadsmarknaden får generellt höga boendebetalningar och högt ofrivilligt sparande som gör att de måste både underkonsumera och överspara, konstaterade Lars E.O. Svensson.

Politiker på plats

Från Riksdagens civilutskott fanns tre politiker på plats: Johan Löfstrand (S), Ola Johansson (C) och Mats Persson (L). Diskussionen handlade om de bostadspolitiska åtgärderna i januariavtalet och här bidrog Jan Valeskog (S) med sitt Stockholmsperspektiv.

Gällande investeringsstödet är tanken att forma det så att det kommer att byggas där det annars inte byggs, vilket inte i första hand inkluderar Stockholm. När det gäller hyressättningen var riksdagsledamöterna överens om att inriktningen är klar, men det finns detaljer som måste sättas. Även ränteavdragen diskuterades, där Persson menade att det nu är ett bra läge för att gradvis förändra, medan Löfstrand lyfte farhågan att förändring av ränteavdragen kommer att drabba förstagångsköpare hårdast och det är redan de som drabbats tuffast av amorteringskraven.

Januariavtalet gör ingen skillnad

Stefan Ränk, koncernchef på Einar Mattsson, avslutade kvällen med ett branschperspektiv. Ränk pekade på att omsättningen är högre i det ägda än i det hyrda beståndet och det borde egentligen vara tvärtom.

Ränk kommenterade också januariavtalet och sa rakt ut att han har låga förväntningar under denna mandatperiod då det inte finns med några punkter som verkligen kommer att göra skillnad.

- Vi i branschen måste plocka fram våra entreprenöriella krafter för att hitta vägen fram till bostadskonsumenten.

Text: Sofia Jonsson